Konstnärshem i Wales

 

Nu har det blivit dags för nästa “hemma hos”-reportage. Den här gången har jag inte haft möjlighet att besöka huset personligen, eftersom det ligger i Storbritannien. Jag har dock fått många bilder och utförliga beskrivningar av rummen, så det känns nästan som om jag varit där trots avståndet.

 

 

Huset ligger i Llanidloes i Wales och det är konstnärsparet Vivi-Mari Carpelan och Martin Herbert som bor där. Vivi-Mari är hemma från Helsingfors och Hangö, och träffade brittiska bildkonstnären Martin Herbert år 2009.

 

 

– Jag och alla mina saker plus mina tre underbara katter flyttade till en liten stad i Wales i juli 2010 och i augusti samma år gifte vi oss på en organisk farm från 1600-talet. Eftersom vi båda är kreativa, uppmuntrar vi varandra att satsa på konsten även om det är kärvt och svårt att överleva. I själva verket har vi en ännu konstnärligare livsstil sen vi flyttade ihop – tillsammans kan vi skapa ett liv som är en större konstnärlig helhet än när vi levde ensamma. Konstnärsskapet har med andra ord blivit en livsstil, berättar Vivi-Mari.

 

Tamburen med en gammal Edwardiansk spegel (loppisfynd) och en liten byrå som målats mörkgrön. Den blommiga lampskärmen från Laura Ashley har också köpts på loppis och Vivi-Mari har målat de rosa blommorna röda för att den skulle passa bättre in.

 

 

– Innan vi kände varandra, kring år 2000, köpte Martin huset ”with four bedrooms” som är det brittiska sättet att definiera storleken på ett hus, då han flyttade från England till Wales. Av olika orsaker kom han aldrig att renovera mer än tre rum och då jag flyttade in hade vi inte tid eller råd att börja renovera. Det är ett solitt trevåningshus från år 1900 och så vitt vi vet har det inga allvarliga skador, men allting är väldigt omodernt så det krävs stora åtgärder för att föra det in i 2000-talet. Då vi träffades bodde Martin tillfälligtvis i Spanien och hade hyresgäster här i huset.

 

Till vänster: Vackra gamla sammetsbeklädda klädhängare i tamburen. Till höger: En indisk skärm med prismor döljer värmeelementet på ett snyggt sätt.

 

 

– Då jag kom in i bilden var det en otrolig tur att han inte hunnit skaffa en mindre bostad, för nu har vi båda egna ateljéer i vardera ändan av huset – Martin är på bottenvåningen och jag är uppe på tredje våningen. Vi kan spela vilken musik vi vill då vi arbetar utan att störa varandra!

 

Innan Vivi-Mari flyttade in hade Martin målat sovrummet så att det skulle påminna om ett buddhistiskt tempel.

 

 

– Att Martin redan hade renoverat tre rum var en ganska stor utmaning. Jag var lite chockad i början, för sovrummet var intensivt ockergult och saffransfärgat som ett buddhistiskt tempel. Gult hör inte till mina favoritfärger och särskilt inte kycklinggult som det finns en del av i engelska hem. Min teori är att de försöker få in en känsla av sol i ett regnigt land, men vågar inte ta steget fullt ut så det blir en gul färg med mycket vitt i. Men de ”buddhistiska” nyanserna kan jag leva med, de har värme och karaktär. I allmänhet måste färger vara brutna, primärfärger är karaktärslösa tycker jag.

 

På väggen hänger ett kollage som Vivi-Mari gjort av Martin och henne. Kollaget användes sedan som bröllopsinbjudan.

 

– Jag drog fram alla röda och turkosa textilier och med en järnsäng från Ikea, som jag sprejmålade kolsvart, skapade vi en ganska mustig och kryddig omgivning för vår ”budoar”, berättar Vivi-Mari.

 

Paret har fyndat en bokhylla i ek som i utformningen påminner om Arts and Crafts. Harlekin-lampan kommer från Vivi-Maris farmor.

 

 

Hur skulle du beskriva er inredningsstil? – Jag tror nog inte man kan kalla vår stil för något annat än Vivi-Maris och Martins bohemiska stil. Lyckligtvis är vi ungefär 80 % överens om hur vi vill leva – vi är båda ganska envisa på den här punkten så det skulle inte gå annars! Det här huset är för tillfället lämpligt att arbeta i, men så snart vi har råd kommer vi nog att välja ett hus som vi båda känner att vi vill leva i för resten av livet och som vi kan satsa på helhjärtat och förhoppningsvis med en rejäl budget. Nu gäller det mest att arbeta med det som redan finns här och göra resten mera beboeligt.

 

I vardagsrummet finns en gasspis, som är förvånansvärt lik en vedspis. Den behövs i det dragiga huset. De vackert utsmyckade stolarna kommer från Indien.

 

 

– Jag är inspirerad av alla historiska inredningsstilar (med undantag för 70- och 80-tal), men det är nog framför allt den gustavianska stilen och “Arts and Crafts” som talar till mig. William Morris var Arts and Crafts grundare och sa “Have nothing in your house that you do not know to be useful, or believe to be beautiful”.

 

I vardagsrummet står ett omgjort sybord från loppis där bordskivan har målats svart. Lampfot från Stockmann, lampskärm från Ikea och parets bröllopsporträtt i en sirlig guldram.

 

 

– Jag har ganska omedvetet strävat mot en stil som är en kombination av dessa två. Jag tycker om dramatik, romantik och överflöd – det ska vara själfullt, livfullt och raffinerat på en och samma gång. Men det viktigaste för mig är ändå att allting befinner sig i balans och harmoni. Det gäller färg och material lika väl som själva utrymmet och ljuskällorna. Det får aldrig bli belamrat och klaustrofobiskt med en massa dammfällor, eller kännas enformigt, stelt, opersonligt och gjort efter någon formel. Hemmet reflekterar vår själ.

 

Vy över vardagsrummet. Här ser man två av de tre Peruanska ängelmålningarna som är kopior från katolska katedraler.

 

 

– Vardagsrummet hade Martin målat med en texturerad utomhusfärg för att skapa en indisk känsla. Tyvärr är färgen i vardagsrummet inte så ockerbrun som han tänkt sig, utan drar mot grönt, vilket gör det till en lite jobbig färg.

 

En soffhörna med ett traditionellt sybord där paret brukar dricka sitt te på morgonen. 

 

 

– Den lite vimsiga soffan och det lilla sybordet påminner om Arts and Crafts. Möblerna var lokala fynd och väldigt förmånliga. Det goda med att bo i Wales är att det finns mycket gammalt att köpa för att de flesta vill ha modernt, så priserna är ofta låga. Dessutom anses inget antikt om det inte är minst hundra år gammalt och det får inte ha några skavanker, så priserna är därefter.

 

 

Teservisen på bilden ovan hör till Vivi-Maris favoritsaker. Den har hennes farmor målat och den passar stilmässigt bra in i deras vardagsrum. De ärvda sakerna betyder mycket för Vivi-Mari och de är sådana hon vill hålla fast vid.

 

Till vänster: Detalj av en drakljusstake från 1700-talet. Till höger: Fruktskålen i Jugend-stil är en bröllopspresent från en vän i Vasa och den ryska skålen är ett loppisfynd.

 

 

– Vardagsrummet domineras av tre stora målningar av änglar som Martin köpt i Peru. Jag är inte så förtjust i den med barnet, men de bildar en helhet och är nog en wow-faktor när man stiger in i rummet. Det tog ganska länge för mig att se att jag omedvetet hade låtit tavlorna diktera färgvalen i rummet (och inte tvärtom som ju är det vanliga). Det blev sålunda mycket oliv, ockra, saffran, rostrött, gråblått och guld. Det är nya kombinationer för mig. I övrigt har stilen blivit en blandning av indiskt och diverse möbler i mörkt trä som jag hade med mig.

 

Till vänster: En av ängelmålningarna, “Angel de la Guarda”, och en engelsk loppisfyndad kudde. Till höger: Ovanför byrån hänger en ärvd spegel från 20-talet och en av änglarna från Peru.

 

 

– Jag har alltid varit mycket intresserad av inredning, och studerade faktiskt inredning på en diplomkurs som hette ”The Country House Course” under ett år i England då jag gått ut skolan. Då jag såg Martins färgval, ansåg jag alltså att jag helt enkelt bara måste vara kreativ, finna vägar runt problemen, och jobba med det som vi inte för tillfället kunde ändra på.

 

Till vänster: En detalj av Vivi-Maris farmors spegel och en mässingslampa köpt på loppis. Till höger: Rökelsehållare från Indiska.

 

 

– En av mina favoritbutiker är Indiska, som på ett så skönt sätt kombinerar svensk design med indisk stil. Jag älskar den sydasiatiska ornamentiken och sättet att dekorera allting med mjuka och fina mönster, där finns ofta en intuitiv känsla för det vackra som är oemotståndligt.

 

Detalj av en bokhylla Vivi-Mari haft hela sitt liv och engelska böcker hon köpt på 80-talet. Bokstöden är arvegods och pennburken har Vivi-Mari dekorerat själv.

 

 

– Jag har aldrig haft gott om pengar, har ofta svultit lite för att kunna köpa någon vacker sak jag har velat ha och vetat att jag inte kan få senare, så det mesta jag har är loppisfynd. Att inreda på en låg budget har definitivt ett egenvärde, det är roligt att fynda och känna att saker sätts i rotation, men det kan vara lite tröttsamt i längden och det vore skönt att äntligen kunna köpa det man vill ha utan bekymmer.

 

Till vänster: Vivi-Mari har hämtat med sig den finländska traditionen med gräddtårta och jordgubbar, så det äter de varje födelsedag. Teglaset i bakgrunden är ryskt och Vivi-Mari och Martin fick sex av dem som bröllopspresent. Kakfatet är ett gammalt ryskt fat. Till höger: Vivi-Mari ch Martin brukar fira fredagskvällarna med stil. De fyndar gärna vackra glas, tallrikar och bestick på loppis som de sedan blandar med dyrbart arvegods.

 

 

– Det är klart att det skulle synas om vi hade mera pengar, men det är också ett faktum att man inte kan köpa kreativitet eller en känsla för stil, så rika hem har ofta död atmosfär. För mig är det ändå så att tingen har ett värde i sig och inte hur mycket de har kostat. Jag kommer nog alltid att ha mina favoritfärger och favoritstilar. Jag är en samlare såtillvida att jag hela tiden vill förbättra vårt hem och tycker om ett visst mått av förändring, och jag har inte problem med att byta ut saker och ting eller sälja sånt som inte är så viktigt för mig.

 

Fler bilder från Vivi-Maris och Martins hem kommer i ett annat inlägg. Under tiden kan ni passa på och titta in i Vivi-Maris blogg, som är skriven på engelska. Hon började först blogga på svenska, men har nyligen flyttat över helt till den engelskspråkiga bloggen. (klicka här om ni hellre läser den svenska bloggen). Om ni är intresserade av att ta del av Vivi-Maris konst så hittar ni hennes hemsida här.

 

0 gillar
Bloggar Detaljer Glas & porslin Hemma hos-reportage Inredningsstilar Intervjuer Sängar Sovrum Tavlor Vardagsrum

Du Kanske Också Gillar

3 Kommentarer

  • Reply
    Eva
    7 november, 2011 at 12:47

    Vilket personligt och genomtänkt hem! Roligt att läsa texten också, det verkar ligga mycket tanke och planering bakom deras inredningsfilosofi. Jag ser fram emot fler bilder!

  • Reply
    Vivi-Mari Carpelan
    7 november, 2011 at 18:03

    Tusen tack Eva för din vänliga kommentar! Det är sant att jag har tänkt hela livet på hur jag vill ha det, och min man har också en hel del åsikter – det som kanske inte kommer så väl fram är att han ville göra vardagsrummet helt i indisk stil men så kom jag och råddade till hans planer :-). Vi är dock överens om hur vi vill renovera, i framtiden blir det ännu mer genomtänkt och hoppeligen en bra balans melllan mörkt och ljust – det bästa av brittiska och skandinaviska traditioner men framför allt en känsla av rikedom. T.ex vill vi måla och tapetsera trappuppgången och har tänkt oss ett par väggar med någon dyrbar tapet, t.ex Farrow&Ball, för att skapa en intressant miljö utan att använda väldigt mycket pengar. Vi har dock insett att det är knepigt att komma åt väggar ovanför trappor!

  • Reply
    Konstnärshem i Wales – del 2 | Anna-Lena Nyfors-Norrgård bloggar om inredning
    14 november, 2011 at 16:55

    […] delen om Vivi-Maris och Martins hus i Wales. Om ni missade det första inlägget så hittar ni det här. Idag börjar jag med bilder från Vivi-Maris konstnärsateljé som ligger högst upp på tredje […]

Lämna ett Svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.