Trött på inredning

Jag har omformulerat, raderat och skrivit om det här inlägget säkert fem gånger, men det blir aldrig riktigt så som jag vill ha det. Endera blir det för långt eller för svamligt eller för detaljerat. Så nu gör jag ett nytt försök. 

 

Inredningsmättnad är inget nytt för mig. Jag har länge känt att det är svårt att få den där wow-känslan när jag stiger in i en inredningsbutik nuförtiden. Ni som läst min blogg ett tag vet att jag flera gånger har antytt att jag är ganska “mättad” på allt som lanseras. Jag har nämnt att jag oftast går ut tomhänt från butiker nuförtiden, att jag har svårt att hitta något som verkligen på riktigt tilltalar mig så pass mycket att jag bara måste köpa det.

 

Så var det inte för några år sedan. Då blev jag alltid blixtförälskad i någon pryl så fort jag gick in i en inredningsbutik. Men nu känner jag mig bara så mätt på allt. Man har sett allt och inget känns så där överdrivet intressant att det är värt att bli speciellt exalterad över det. Personligen ser jag väl detta främst som en bra sak eftersom det betyder att jag konsumerar mindre. Jag håller mig till de möbler vi redan har och vill jag förändra hemma så gör jag det med enkla medel som att måla om en pryl eller plocka fram lite olika textilier beroende på säsong.

 

För några dagar sedan läste jag Frida Ramstedts inlägg “Diagnos Inredningströttma” och insåg att det verkligen inte bara är jag som känner så här. Frida skriver att hon förutspår att vi under nästa år kommer att drabbas av “inredningströttma” och som orsak till detta nämner hon det konstanta flödet av inspiration, inredningsnyheter och intryck på sociala medier. Så brukar det kännas för mig också – att jag blir så mättad av att se alla bilder på den senaste inneprylen att jag faktiskt inte känner något som helst behov av att äga den själv. Snarare så att jag blir lite “anti” just de prylar som blir allra populärast och det har helt säkert med det konstanta flödet av inspiration att göra. Ett bra exemel ur min egen värld är den grafiska trenden som var väldigt stark under många år och som jag också bloggade mycket om, men själv köpte jag inte en enda svartvit kudde med geometriskt mönster eftersom jag var så oerhört trött på dem.

 

Nu vet jag inte om den “vanliga” människan märker det här fenomenet på samma sätt som den som är inne i inredningsbubblan och ser massor av pressbilder varje dag. Inredningmättnaden drabbar säkert först de som jobbar i branschen och verkligen utsätts för intryck och inspiration otaliga timmar om dagen. Ofta är allt dessutom väldigt likriktat – det som är trendigt syns överallt ända tills nästa trend tar över och raderar den tidigare trenden totalt. Antar att detsamma är vanligt till exempel för de som jobbar inom modebranschen också. Nu jobbar jag inte med inredning, men får antagligen mera input än många andra via mejlutskick och de instagramkonton jag följer. Numera vill jag helst undvika sådant som är supertrendigt i inredningsvärlden. Istället utgår jag från det jag redan har här hemma, men fortsätter förstås att inspireras i måttliga doser av sådant jag gillar. Köp-tvånget och trend-hetsen har jag dock helt lämnat bakom mig.

 

Frida skriver att hon just nu håller på och planerar en köksrenovering och hon har bett leverantören om ett “otrendigt kök”. Jag förstår henne. Det senaste året har de flesta nyrenoverade kök gått i ljusgrått med marmorskiva och mässingsknoppar och trots att det egentligen är jättesnyggt, så har det redan tappat sin wow-effekt på grund av den massiva exponeringen. Jag inser förstås att jag och alla andra bloggare är en del av det här problemet – vi är med och bidrar till den här “hajpen” av vissa prylar eller stilar – och därför tycker jag det är intressant att fundera kring hur man ska förhålla sig till det här fenomenet.

 

 

 

bild1

 

 

Är man en estetiskt lagd person som jag är, så kommer man alltid att vilja fixa och förändra i hemmet, men hysterin med vissa specifika prylar tror jag håller på att gå över för många. Eller jag hoppas det. Så jag tror absolut att Frida är något på spåren i sitt inlägg och det kan man också utläsa av alla kommentarer från läsare som känner igen sig i hennes text. Blir spännande att se fortsättningen på det här. Om jag ska spekulera så tror jag definitivt vi kommer gå mera mot loppisfynd, vintagesaker, personliga prylar från resor, arvegods och unika, handmålade tavlor. 

 

De senaste åren har det för många varit viktig att passa in i rådande mall för att visa att man minsann hänger med. Men samtidigt har det talats mycket om “personlig inredning” och det har – motsägelsefullt nog – lyfts fram som en trend i sig. Att ha en udda och annorlunda inredningstil har också blivit hippt. Men problemet med den “personliga inredningen” är att den också blir kopierad tusenfalt. För ofta är det någon stor inredningsbloggare, stylist eller kändis med hundratusentals följare som vågar vara först ut med något personligt och nytänkande och då är det inte speciellt svårt att inse att personens följare blir inspirerade och vill ha likadant hemma hos sig. Plötsligt har alla kopierat den “personliga stilen” och så var den inte speciellt personlig längre. 

  

Lite på samma sätt tänker jag att det kan gå med Fridas otrendiga kök. Som en stor influencer i inredningsvärlden har hon faktiskt en sådan makt att hon kan påverka hurdana kök vi kommer att vilja ha nästa år. Då blir det otrendiga snabbt trendigt – så funkar det i dagens samhälle med snabba, bilddrivna medier. Lösningen? Sluta ladda upp bilder och sluta följa alla bloggar och instagramkonton? Nej knappast helt och hållet, även om Frida förutspår att vi under nästa år kommer banta ner antalet instagramkonton och bloggar vi följer. 

 

Nu har jag kortat ner den här texten med ungefär hälften. Jag har så mycket att säga om ämnet, men det blir mest bara svammel och jag inser att jag inte kommer att komma till någon vettig poäng eller något avslut i de här funderingarna eftersom de innefattar så väldigt många aspekter. Och så många motpoler. Att fortfarande brinna för inredning, men kanske på ett annat sätt än för fem år sedan.

 

Kommer det här att ändra mitt bloggande på något sätt? Nej, knappast så här på kort sikt i alla fall. Jag har ju känt den här mättnadskänslan ganska länge redan, men ändå har jag fortsatt att blogga om inredning. För jag älskar fortsättningsvis att hålla koll på trender och att skriva om dem. Jag tror faktiskt att bloggandet på ett sätt tar bort mitt behov av att köpa de där prylarna själv. Kanske det skulle vara annorlunda om jag inte bloggade, skulle jag då vara mera köpbenägen? Jag vet inte, kanske. Det känns i alla fall som om jag i mitt eget hem har landat lite i vad som är “min stil” och därför inte ser behovet av att förnya flera gånger i året. Vilket som sagt enbart är en positiv sak. 

0 gillar
Allmänt Bloggar Reflektioner Trendenser

Du Kanske Också Gillar

18 Kommentarer

  • Reply
    Ingela
    29 oktober, 2016 at 11:45

    I hear you. Trött men ändå inte.

    • Reply
      Anna-Lena Nyfors-Norrgård
      29 oktober, 2016 at 15:06

      Precis så. Mycket skum känsla på nåt sätt.

  • Reply
    Julia Holmqvist
    29 oktober, 2016 at 12:37

    Exakt så! Fast jag inte får pressbilder osv så tröttnar jag så snaaabbt på samma samma samm inredning i allas hem. Tur att jag har haft min smak i typ 3 år nu och jag hoppas att den inte kommer ändras mera i livet hehe. Har gärna mina inredningsprylar till jag dör, behöver inte ändra 😉

    • Reply
      Linda
      29 oktober, 2016 at 13:15

      Redan när jag läste inlägget om inredningströttheten på Trendenser tänkte jag att kanske har inredningsvärlden nu fått en släng av Säker stil-fenomenet som råder i modevärlden. Själv har jag de senaste åren satsat på prylar som kommer att hänga med mig länge, länge. Det svider rejält i plånboken, men klassikerna kommer jag att tycka om år efter år.
      Jag kommer alltid att vilja fixa, förnya och förbättra i mitt hem, men den rätt så klassiska basen kommer vi knappast att byta. Och jag tycker utvecklingan är sund – både inom inredning och mode.

      • Reply
        Anna-Lena Nyfors-Norrgård
        29 oktober, 2016 at 15:10

        Ja absolut! Sunt och bra för både miljön och plånboken. Att hitta sin egen stil är inte lätt, men verkligen något att sträva efter både inom mode och inredning.
        Men samtidigt pågår just nu också en diskussion om klassikernas livslängd inom inredningsbranschen. Att man kanske sist och slutligen inte heller behåller dem en livstid som tanken var när man investerade i en dyr pryl. För man tenderar att tröttna även på klassikerna, just på grund av den enorma exponeringen även på den fronten. Intressant! Har ett inläggsutkast på gång om den saken också! 🙂

  • Reply
    Josefine
    29 oktober, 2016 at 22:08

    Jamen precis!! Alltså jag har älskat inredning i hela mitt liv. Pynjat fixat påtat köpt nytt gjort om sytt målat organiserat i oändlighet. Men sista året har jag kännt att HOHHO, orka ÄNDRA hela tiden. Alltså nätet svämmar över av nya superfina ideer/färger/makeovers/dyra designgrejjer and so on. Evig förändring. Aldrig lugn och ro. Sjukt mycket pengar och energi till att måla om/köpa nya gardiner/soffkuddar/ljuslyktor/pynt/lampor and god knows vad. Bara för att vitt nu ska va trä och mässing koppar. Alltså joojoo mycket nytt är somsagt sååå snyggt! Men var går gränsen? Herregud på tre år hade jag renoverat vardagsrummet två gånger (true story). När ska man få luta sej tillbaka och njuta av det man skapat utan att vilja förbättra och längta framåt till nästa grej? Samma gäller klädstilar mm. Jag är så trött, vill bara njuta av det jag har och känna mej nöjd! Släppa denna eviga strävan till nästa grej! Låt oss ta en paus, tror vi är många som längtar!! Bästa inlägget du skrivit (tummen upp)

    • Reply
      Anna-Lena Nyfors-Norrgård
      30 oktober, 2016 at 00:11

      Tusen tack för din kommentar! <3 Tror det kommer komma en motreaktion snart, Fridas inlägg är definitivt ett tecken på det. Jag hoppas man kan hitta nån slags balans och lägga den här inredningshysterin bakom sig. Själv känner jag fortfarande stor inredningslust, men mera i form av loppisgrejer och sådant som ingen annan har. Fast sånt tar tid att hitta – men så är ju hemmet ett livstidsprojekt också.

      • Reply
        TOBALEKHI
        30 oktober, 2016 at 14:41

        Jag måste säga att jag är förvånad att en kraftig motreaktion inte ännu kommit. Men skönt om den kommer inom en snar framtid 🙂 Tydligen ett mycket tungt hjul som satts i rullning.

        • Reply
          Anna-Lena Nyfors-Norrgård
          30 oktober, 2016 at 18:11

          Jo, det är nog ett mycket tungt hjul skulle jag säga. Men har inredningsbloggarna, stylisterna och -instagrammarna börjat tänka i de här banorna så tror jag hjulet kan börja snurra riktigt fort. De som inte är så "inne i bubblan" har förstås inte samma behov av en motreaktion kan jag tänka mig.

  • Reply
    A
    30 oktober, 2016 at 21:46

    Jag har slukat inredningsbloggar under många år, men för en tid sen slutade jag nästan helt. Min favoritblogg just nu är minimalisterna.se 🙂 Den rekommenderar jag varmt!

    • Reply
      Anna-Lena Nyfors-Norrgård
      30 oktober, 2016 at 21:55

      Aha, måste kolla in den! 🙂

  • Reply
    B-M
    31 oktober, 2016 at 11:17

    Bra inlägg! Bor i gammal bondstuga och har haft den stilen i 20 år den ändrar sig liksom inte 🙂 Ett av dina intressantaste inlägg ever var från din mommos (?) för ett år sen kanske där det var ett rum med massor av färg och framförallt känsla. Svårt att få just känsla ur Ikea-katalogen…Men hursomhelst, klart att man ändå gillar att ha mindre detaljer som känns trendiga, man är ju inte mer än människa :). Försöker satsa på det istället för konstanta renoveringar. Köksinredningen är samma som för 20 år sedan och jag gillar den ännu. Tack för fin blogg, läser ofta men kommneterar typ aldrig, men nu blev det av! mvh B-M

    • Reply
      Anna-Lena Nyfors-Norrgård
      31 oktober, 2016 at 14:08

      Tack för din kommentar, jag är glad att du följer bloggen! 🙂 Roligt att höra att man kan vara nöjd med sin köksinredning även efter 20 år, det hoppas jag att jag kommer vara också! 🙂
      Undrar om inlägget du tänker på kan vara det från mina föräldrars hus, där de har ett rum som de kallar "allmogerummet"? Inrett med riktigt gamla saker. Eller vilket inlägg kan det vara?

      • Reply
        B-M
        2 november, 2016 at 10:32

        Antagligen var det just det :)!

  • Reply
    Malena
    2 november, 2016 at 18:24

    Intressant att läsa, känner mycket igen mej!

    Jag jobbar som mönsterkonstruktör inom modebranschen och älskar kläder och kan verkligen "nörda" in mej i hur dom är gjorda och uppbyggda. Men tycker det är fruktansvärt tråkigt att shoppa och skulle aldrig få för mej att bara strosa runt och fönstershoppa.

    Jag läser knappt någon modeblogg på privat tid, istället läser och skriver jag mest om resor. Jag får utlopp för mitt kläd-behov på jobbet, sedan vill jag göra/läsa något annat på fritiden. Sen är det ju också lite skillnad mellan kläder (eller vilka produkter som helst egentligen) och mode/trender, jag är inte intresserad av det "nya" utseendet eller var som är "inne", för mej är det mera intresserat hur dom tekniskt är gjorda…

    • Reply
      Anna-Lena Nyfors-Norrgård
      2 november, 2016 at 18:32

      Tack för din intressanta kommentar! Jag kan tänka mig att det blir precis så där som du beskriver om man jobbar hela dagarna med mode eller inredning. Då orkar man inte alls med det på fritiden. Lite som att skomakarens barn är den som går med trasiga skor kanske… 🙂

      • Reply
        Malena
        3 november, 2016 at 20:27

        Hehe, precis så är det!! Jag har ett par jeans som jag tänkt fålla upp benen på, dom är ca 10cm för långa. 8 år senare och dom är rejält använda men fortfarande "bara" uppvikta…

        • Reply
          Anna-Lena Nyfors-Norrgård
          3 november, 2016 at 20:40

          Fniss 🙂

Lämna ett Svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.