My week: 50/2016

Så var den förbi då, den där ena veckan i december när man vet att allt hopar sig – julfester, kompismiddagar och andra evenemang. Samma sak varje år, fast i år måste jag säga att det gick ganska smärtfritt. Barnens jumppajulfest krockade med Edvins dagisjulfest, så vi skippade den förstnämnda, men annars lyckades vi pricka in alla ställen där vi skulle befinna oss denna vecka.

 

1. Veckan inleddes med julfesten på Edvins dagis. En lite annorlunda fest i år eftersom det var pysselkväll med olika stationer där vi fick tillverka julgransbollar av vykort, pappersgirlanger och små söta tomtemössor av garn och toapappersrullar. Roligt tyckte både barn och vuxna. Här hittar du instruktioner på hur man gör de söta mössorna. Inte alls svårt!

2. Träffade en hel del Lucior under veckan och jag såg även två lyckliga pojkar som fick bära Lucia-kronan. Tummen upp för det! På jobbet får vi alltid besök av dagisbarn som lussar och så bjuds det förstås på lussebullar. Julstämning till max!

3. Julgranen pyntade vi redan förra helgen och så här ser den ut – likadan som alla andra år. För det är ju samma (plast)gran vi plockar fram ut förrådet och samma pynt som hängs i den. Det om något är jultradition.

4. På torsdag kväll var det dags för Peppe Öhmans föreläsning på Academill. Fullsatt sal trots bråda julfesttider och jag är så glad att det inte krockade med något annat för min del. Peppe sa så många smarta saker som känns mer aktuella än någonsin. Niklas Nyberg skriver så här i gårdagens ledare i Vasabladet:
“Föreläsningen fokuserade på feminismen och patriarkatet, men det går enkelt att lyfta ut diskussionen och ämnet i en större kontext och konstatera att allt som handlar om rättvisa, jämställdhet och jämlikhet – grundläggande mänskliga rättigheter – stöter på hårdare motstånd världen över.”
Jag tycker definitivt ni ska kolla hela den två timmar långa föreläsningen här på Vasabladets webbsida.

5. En dag hade min fina vän Mona lämnat ett paket i receptionen på jobbet. Det innehöll den lilla glaskupan med granar – helt perfekt för mig som är en stor granfantast. Kupan har också en liten lampa som gör att den lyser så fint. Tack Mona, du är en av de mest omtänksamma och genuint snälla personer jag känner!

 

myweek 2

 

6. På fredag lkväll skyndade jag hem och bytte till en lite mera glittrig klädsel. Jag och några vänner åt Strampens julbord och det var precis lika fantastiskt som jag hade förväntat mig. Just den här gruppen av vänner lärde jag känna när vi alla väntade vårt första barn år 2006 och vi har hängt ihop på nätet dagligen sen dess. Verkligen varje dag alltså – det finns nog ingen annan av mina vänner jag har så mycket kontakt med. Det låter som en töntig klyscha, men vi finns verkligen där för varandra i vått och torrt och livet skulle vara bra mycket tommare utan de här fina människorna. 

7. Efter Strampen-kvällen var det så där lagom kul att ställa väckarklockan på 7 på lördag morgon för att göra sig i ordning för Agnes skoljulfest. Men det var förstås värt det. Så fina programpunkter och duktiga barn! Allt från ett stämningsfullt Lucia-tåg till ett spännande Robin Hood-äventyr fick vi se. 

8. Resten av lördagen var vi väldigt lata, men när barnen äntligen somnade plockade vi fram alla julklappar och papper. Tror vi satt uppe till kl 2 innan vi var klara…men så skönt att slippa göra det den sista kvällen som det annars ofta brukar bli hos oss. Pappret på bilden är förresten det smartaste jag sett på länge – olika tryck på båda sidorna! Så borde ju alla presentpapper vara.

9. Första omgången hyacinter har landat i soptunnan, synd att de vissnar så otroligt snabbt. Igår fyndade jag 12 hyacinter för en billig peng på rea, så nu har vi nya, fräscha blommor utspridda över hela huset och jag hoppas de står sig över julhelgen åtminstone. Julblommor är viktiga för julstämningen tycker jag, mindre viktigt är att hinna julstäda hela huset eller att stressa ihjäl sig för att kunna servera enbart hemlagade rätter på julbordet.

 

Som avslutning vill jag tipsa om den nya pop up-bloggen här på Sevendays – Rotresan. Familjen Östman-Klemets kommer under några veckor att blogga om sin resa till Sydafrika. Familjens båda barn är adopterade därifrån och bloggen kommer att handla om “ursprung, tillhörighet och rötter, men framförallt om ljus, värme och fantastiska upplevelser” som Lotta själv skriver.

 

0 gillar
Jobbet Jul Julen 2016 My week Vardag

Du Kanske Också Gillar

Ingen Kommentarer

    Lämna ett Svar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.