Jag har omformulerat, raderat och skrivit om det här inlägget säkert fem gånger, men det blir aldrig riktigt så som jag vill ha det. Endera blir det för långt eller för svamligt eller för detaljerat. Så nu gör jag ett nytt försök.
Inredningsmättnad är inget nytt för mig. Jag har länge känt att det är svårt att få den där wow-känslan när jag stiger in i en inredningsbutik nuförtiden. Ni som läst min blogg ett tag vet att jag flera gånger har antytt att jag är ganska “mättad” på allt som lanseras. Jag har nämnt att jag oftast går ut tomhänt från butiker nuförtiden, att jag har svårt att hitta något som verkligen på riktigt tilltalar mig så pass mycket att jag bara måste köpa det.
Så var det inte för några år sedan. Då blev jag alltid blixtförälskad i någon pryl så fort jag gick in i en inredningsbutik. Men nu känner jag mig bara så mätt på allt. Man har sett allt och inget känns så där överdrivet intressant att det är värt att bli speciellt exalterad över det. Personligen ser jag väl detta främst som en bra sak eftersom det betyder att jag konsumerar mindre. Jag håller mig till de möbler vi redan har och vill jag förändra hemma så gör jag det med enkla medel som att måla om en pryl eller plocka fram lite olika textilier beroende på säsong.
För några dagar sedan läste jag Frida Ramstedts inlägg “Diagnos Inredningströttma” och insåg att det verkligen inte bara är jag som känner så här. Frida skriver att hon förutspår att vi under nästa år kommer att drabbas av “inredningströttma” och som orsak till detta nämner hon det konstanta flödet av inspiration, inredningsnyheter och intryck på sociala medier. Så brukar det kännas för mig också – att jag blir så mättad av att se alla bilder på den senaste inneprylen att jag faktiskt inte känner något som helst behov av att äga den själv. Snarare så att jag blir lite “anti” just de prylar som blir allra populärast och det har helt säkert med det konstanta flödet av inspiration att göra. Ett bra exemel ur min egen värld är den grafiska trenden som var väldigt stark under många år och som jag också bloggade mycket om, men själv köpte jag inte en enda svartvit kudde med geometriskt mönster eftersom jag var så oerhört trött på dem.
Nu vet jag inte om den “vanliga” människan märker det här fenomenet på samma sätt som den som är inne i inredningsbubblan och ser massor av pressbilder varje dag. Inredningmättnaden drabbar säkert först de som jobbar i branschen och verkligen utsätts för intryck och inspiration otaliga timmar om dagen. Ofta är allt dessutom väldigt likriktat – det som är trendigt syns överallt ända tills nästa trend tar över och raderar den tidigare trenden totalt. Antar att detsamma är vanligt till exempel för de som jobbar inom modebranschen också. Nu jobbar jag inte med inredning, men får antagligen mera input än många andra via mejlutskick och de instagramkonton jag följer. Numera vill jag helst undvika sådant som är supertrendigt i inredningsvärlden. Istället utgår jag från det jag redan har här hemma, men fortsätter förstås att inspireras i måttliga doser av sådant jag gillar. Köp-tvånget och trend-hetsen har jag dock helt lämnat bakom mig.
Frida skriver att hon just nu håller på och planerar en köksrenovering och hon har bett leverantören om ett “otrendigt kök”. Jag förstår henne. Det senaste året har de flesta nyrenoverade kök gått i ljusgrått med marmorskiva och mässingsknoppar och trots att det egentligen är jättesnyggt, så har det redan tappat sin wow-effekt på grund av den massiva exponeringen. Jag inser förstås att jag och alla andra bloggare är en del av det här problemet – vi är med och bidrar till den här “hajpen” av vissa prylar eller stilar – och därför tycker jag det är intressant att fundera kring hur man ska förhålla sig till det här fenomenet.
Är man en estetiskt lagd person som jag är, så kommer man alltid att vilja fixa och förändra i hemmet, men hysterin med vissa specifika prylar tror jag håller på att gå över för många. Eller jag hoppas det. Så jag tror absolut att Frida är något på spåren i sitt inlägg och det kan man också utläsa av alla kommentarer från läsare som känner igen sig i hennes text. Blir spännande att se fortsättningen på det här. Om jag ska spekulera så tror jag definitivt vi kommer gå mera mot loppisfynd, vintagesaker, personliga prylar från resor, arvegods och unika, handmålade tavlor.
De senaste åren har det för många varit viktig att passa in i rådande mall för att visa att man minsann hänger med. Men samtidigt har det talats mycket om “personlig inredning” och det har – motsägelsefullt nog – lyfts fram som en trend i sig. Att ha en udda och annorlunda inredningstil har också blivit hippt. Men problemet med den “personliga inredningen” är att den också blir kopierad tusenfalt. För ofta är det någon stor inredningsbloggare, stylist eller kändis med hundratusentals följare som vågar vara först ut med något personligt och nytänkande och då är det inte speciellt svårt att inse att personens följare blir inspirerade och vill ha likadant hemma hos sig. Plötsligt har alla kopierat den “personliga stilen” och så var den inte speciellt personlig längre.
Lite på samma sätt tänker jag att det kan gå med Fridas otrendiga kök. Som en stor influencer i inredningsvärlden har hon faktiskt en sådan makt att hon kan påverka hurdana kök vi kommer att vilja ha nästa år. Då blir det otrendiga snabbt trendigt – så funkar det i dagens samhälle med snabba, bilddrivna medier. Lösningen? Sluta ladda upp bilder och sluta följa alla bloggar och instagramkonton? Nej knappast helt och hållet, även om Frida förutspår att vi under nästa år kommer banta ner antalet instagramkonton och bloggar vi följer.
Nu har jag kortat ner den här texten med ungefär hälften. Jag har så mycket att säga om ämnet, men det blir mest bara svammel och jag inser att jag inte kommer att komma till någon vettig poäng eller något avslut i de här funderingarna eftersom de innefattar så väldigt många aspekter. Och så många motpoler. Att fortfarande brinna för inredning, men kanske på ett annat sätt än för fem år sedan.
Kommer det här att ändra mitt bloggande på något sätt? Nej, knappast så här på kort sikt i alla fall. Jag har ju känt den här mättnadskänslan ganska länge redan, men ändå har jag fortsatt att blogga om inredning. För jag älskar fortsättningsvis att hålla koll på trender och att skriva om dem. Jag tror faktiskt att bloggandet på ett sätt tar bort mitt behov av att köpa de där prylarna själv. Kanske det skulle vara annorlunda om jag inte bloggade, skulle jag då vara mera köpbenägen? Jag vet inte, kanske. Det känns i alla fall som om jag i mitt eget hem har landat lite i vad som är “min stil” och därför inte ser behovet av att förnya flera gånger i året. Vilket som sagt enbart är en positiv sak.
0 gillar
